Gynekologisk cellprovtagning

 


Så var cellprovtagningen klar för de närmasta tre åren! Fast..kanske inte ska ropa hej än, ibland så måste dom ju göra om provet. Jag hoppas verkligen inte att det blir så, även om det inte alls var lika hemskt som jag trott. Alltså, jag förstod ju egentligen redan innan att det inte skulle vara så hemskt som jag inbillade mig men jag fortsatte ändå att göra det eftersom jag hellre ville bli positivt än negativt överraskad.

Som tur var så var det en barnmorska som utförde provtagningen. Inte för att dom mer ofta är kvinnor än läkare, men för att jag hatar en av läkarna som jobbar på min Vårdcentral och jag har haft oturen att träffa honom gällande lite allt möjligt. Men sen ska jag inte ljuga, självklart sjunker ju nervositeten från 100% till 80% när man får bekräftat att provtagaren är en kvinna.

Det man ska tänka på innan cellprovtagningen är att man inte ska ha mens samt att man inte ska ha sex de närmsta 24 timmarna innan provtagningen. Om man aldrig haft sex så behöver man inte genomgå cellprovtagning. På kallelsen så står viss information och man ska fylla i den senaste mensens första dag. Jag kan tänka mig att man kanske glömmer sånt om man inte äter p-piller, så när man fyllt 23 år kan det ju vara bra att hålla koll på det. När man kommer dit så fyller hon i andra saker på kallelsen som om man äter p-piller och.. Ja..andra frågor. Minns inte eftersom jag var rätt nervös. Men det är inga frågor om antal sexpartners eller civilstånd. Fast min cellprovtagning innefattade inte test av HPV (humant papillomvirus - sexuellt överförbart virus som oftast (90% av gångerna) läker ut av sig själv men kan även orsaka cellförändringar (det är sådana man kollar efter via cellprovtagning) och dessa kan i vissa fall leda till livmoderhalscancer. Vaccination innan sexdebut ger bra skydd mot viruset). Under 2010 kommer man införa HPV-test i samband med cellprovtagning. Om man kommer till ett sånt så kan det hända att man kanske får svara på frågor om sitt sexliv. Men det är bara en gissning.

Själva cellprovtagningen gjorde inte ont över huvud taget. Det var jag heller inte rädd för, men det var hur som helst bara lite obehagligt. Hon använder tre instrument, ett för att "hålla ner" så att hon ser vad hon gör samt kommer åt livmodertappen plus två stycken som hon skrapar med (en borste och en spatel som på bilden). Om det är första gången ni ska lägga er i en gynstol så var beredd på att måsta masa ner er ganska så långt..jag trodde jag skulle ramla ur efter några hasningar :P Aja.. Sen skrapar hon på tre punkter på livmodertappen och stryker instrumenten mot en glasskiva som jag fick hålla i. Jag tror det var två gånger med spateln och en gång med borsten, men jag är osäker..kan lika gärna ha varit tvärt om egentligen. Det kändes ju ingen skillnad utan jag har bara för mig att hon sa innan att det skulle vara spateln två gånger. Det är extremt viktigt att man slappnar av eftersom det underlättar avsevärt. Om man spänner sig kan det nästan bli omöjligt för henne att ta cellproven. Kan nämna att hon går igenom precis vad hon ska göra innan. Jag var så ju pass nervös, så jag var inte lika uppmärksam som jag brukar vara när någon kunning berättar om något medicinskt för mig. När det gäller andra grejer så suger jag åt mig informationen som en svamp eftersom att jag är så väldigt intresserad av medicin. Men det var svårt att fokusera den här gången.

Så.. Sammanfattningsvis så var det inte så hemskt som jag trodde, men självklart var det obehagligt att ligga naken (på underkroppen) med benen i vädret. Men jag kan tänka mig att det inte kommer kännas lika nervöst nästa gång. Den enda smärtan är egentligen timmarna efteråt, då känns det faktiskt lite eftersom man blir lite öm. Men det är inte alls särskilt farligt. Visst ja, man kan börja blöda också, men det är minimalt och märks knappt.

Så där.. Jag försökte hitta ett blogginlägg om ämnet innan min provtagning, men jag gjorde inte det. Så nu finns det ett! Jag har en tjänst så jag ser vad folk googlar på när dom hamnar på min blogg, så förhoppningsvis blir detta till hjälp för dom som är lika nervös som jag var igår vid den här tidpunkten


Instrumenten dom stryker/skrapar med
(bilden lånad från www.ds.se - Danderyds Sjukhus)

Ketos


Nu var det ett tag sen jag skrev ett Dr Nick-inlägg, och jag känner mig supertaggad på det! Jag tänkte skriva om något som jag inte riktigt förstod mig på för ungefär ett halvår sen, nämligen det metaboliska tillståndet ketos.


LCHF har blivit väldigt populärt, och det finns teststickor som vissa använder för att kontrollera via urin om deras kropp befinner sig i ketos. Man anser alltså att det är ett positivt tillstånd som innebär att kroppen "går på" fett, och inte på mestadels kolhydrater som den gör vid en mer traditionell kost.

När man äter "som vanligt" (20-50% kolhydrater) så används kolhydraterna som främsta förbränningsmaterial i kroppen. Fettförbränning sker självklart också till en viss utsträckning, beroende på hur mycket du äter och motionerar. Men den större delen av energin vi behöver får vi från förbränning av kolhydrater. Eftersom hjärnan (och en del andra organ) använder glukos som energikälla, så tror många att det är livsfarligt att utesluta kolhydraterna ur kosten (glukos är en kolhydrat). Men, om du tar bort kolhydraterna och äter exempelvis efter Atkins, LCHF, eller en strikt GI så kommer levern in för att rädda upp situationen. Först använder den självklart upp sin lagrade glukos för att styra upp, men efter ungefär 12 timmar är lagret slut. Men det tar några dagar innan allt lagrat glukos är slut, eftersom det även finns inlagrat i musklerna.

Då kommer vi närmare ketos. Levern skapar bränsle till kroppen (med hjärnan som en viktig mottagare) genom att den tillverkar ketonkroppar från fettsyror. Ketonkroppar fungerar bra som bränsle till hjärnan och andra sockerberoende organ. Dock är inte klivet in i de metaboliska tillståndet ketos helt "smärtfritt". Bland symtomen brukar man nämna lättretlighet, yrsel och trötthet. När kroppen och de sockerberoende organan sedan vant sig med att få sin energi via ketonkroppar så mår man bra igen. Ketos innebär alltså att kroppen befinner sig i ett ovanligt fettförbrännande tillstånd. Kom ihåg att kroppen alltid bränner fett, men i ketos är förbränningen markant mer effektiv än annars.

Är ketos farligt? Jag och många med mig säger nej, det är det inte. Man brukar referera till stenåldersmänniskorna som ofta hade svältperioder, men överlevde bra ändå. Under svältperioder hade dem förhoppningsvis ett fettlager i kroppen att tillgå genom att kolhydratbristen sätter kroppen i ketos. Men det finns faktiskt dem som menar på att ketos är farligt. Därför ska jag reda ut ett missförstånd som gör att onödigt många tror att det är farligt. Det finns ett annat metaboliskt tillstånd som kallas ketoacidos. Detta tillstånd kan vara väldigt farligt men man får det bara om man lider av svår insulinbrist, därför finns risken att det förekommer hos personer med typ I-diabetes (ungdomsdiabetes, de har för låg insulinproduktion). Människor utan typ I-diabetes kan inte hamna i detta tillstånd (det finns viss risk för dem med långvarig alkoholism).

Smaskiga diskussioner


Idag så vaccinerade sig min syster Malin mot nya influensan. Det var tydligen riktigt mycket folk när dem slog upp dörrarna imorse. Än så länge är det inte aktuellt för mig som inte är i riskgruppen, men för Malin som är gravid med tvillingar och hennes man Christer som har astma var det dags. När Malin vaccinerades så var ÖA där och tog en bild som dem sedan använde för att rapportera om hur mycket folk det varit. Till artiklarna kan man alltid kommentera, vilket jag gjorde ganska direkt bara för roligt eftersom Malin var med på bild...

Nu har det blivit 24 kommentarer av blandat innehåll. Jag förstår inte riktigt hur vissa tänker. En del säger att staten köpt in en massa vaccin som dem nu inser inte är bra, men för att täcka upp att dem gjort fel så skrämmer dem upp befolkningen så doserna ska "gå åt". Hur galet låter inte det? Jag såg på Grey's Anatomy igår, och då var det mer en extremt paranoid kille och jag led med honom lite. Det måste vara extremt jobbigt att känna att folk är ute efter att skada honom. Även om han var rätt gravt paranoid så måste jag säga att jag ser likheter...

Sen är det ju tjatet om att det skulle vara 50% kvicksilver i vaccinet. Smart omslängning av orden.. Sanningen är den att det är tiomersal i vaccinet och 50% av DET består av kvicksilver. Det är inte 50% av mängden vätska, som vissa verkar tro. Nu vandrar tankarna iväg till X-men då Wolverine slåss mot sin kvinnliga jämlike och slutligen dödar henne genom att injecera den där flytande supermetallen i henne..

Aja, ska försöka hålla mig till saken. Jag tänker inte snurra in allt i etyl- och metylkvicksilver och liknande kemiska uttryck. Jag säger bara så här... Vi har använt tiomersal i vaccin sedan 1950-talet, och under dessa snart 60 år har inga samband setts mellan tiomersal och nervskador. Varför inte bara hålla det så enkelt? Visst kan man gräva djupare, men låt då bli propagandasidorna som cirkulerar.

Varför är det ingen som försöker rädda alla pensionärer som varje år injeceras med flytande metall? Taskigt att låta "staten" försöka döda dem... Jag hade velat avsluta inlägget här, men jag känner mig tvungen att vara övertydlig med att det inte handlar om flytande metall, och staten försöker inte döda någon. Se vad det har kommit till..jag vågar inte ens skämta med er längre.


Cool down!