Sjuk sommar

Jag blir så förbannad. Jag var på jobbet vid klockan 6 imorse. Illamåendet som började igår hade inte gett med sig, men det var lindrigt nog att strunta i. Det vred sig lite i magen då jag åt frukost, men det var som lugnt ändå tyckte jag. På jobbfrukosten vid kl 9 så "tvingade" Malin mig att äta en macka. Magen reagerade likvärt som den gjort på morgonen, men jag hann inte mer än att gå tillbaka till min arbetsgrupp innan mackan ville upp igen. Så det var bara in på toa... Sen var jag på gränsen till ett nervöst sammanbrott eftersom jag och Johan lever på min inkomst och jag har redan varit sjuk 2 veckor och har haft 2 veckors semester. Jag försökte komponera ihop ett beklagande sms till Johan, men han hann ringa medan. Han avdramatiserade situationen och förklarade att vi inte är helt utan ekonomiska marginaler. Men ändå kändes det misslyckat att fara hem. Men jag vill inte utsätta mina arbetskamerater för onödig smittorisk. Nu, när dagen gått, tror jag inte att det är magsjuka eftersom jag bara spydde den där enda gången. Jag var utan mat i ungefär 9 timmar, och sedan åt jag en bit lasagne. Magen knorrade och jag blev lite osäker...men maten stannade i magen. Om jag inte spyr något mer så kommer jag fara på jobbet imorgon.

Ett annat orosmoment är Höga Kusten Marathon som snart går av stapeln...MÅSTE TRÄNA!

Höga Kusten Marathon 2008

Jag satt och funderade lite på HKM som snart går av stapeln. Så jag surfade in på deras hemsida och läste lite. Där såg jag att alla resultat skulle publiceras i Ångermanlandstidningen och på hemsidan. "Fine, tänkte jag. Dom publicerar ju ändå bara startnumren." Sen läser jag vidare och ser att dom lagt upp startlistan, och där står det klart och tydligt vem som har vilket startnummer. Pressen ökar, vill jag lova. Med tanke på att det är betydligt färre som är med på HKM än på Vårruset så är risken överhängande att jag kommer allra sist, vilket vore ofantligt pinsamt. Men, men... Det är ju ingen utmaning om man inte kan förlora på något sätt. Jag sprang iaf idag...vilket var första gången på länge. Jag kunde då springa 3 km utan att börja gå, och det tog just över 20 minuter. Jag hade en snittpuls på 172 slag/min, vilket är ganska vanligt för mig...brukar ligga just under 170 när jag tränade inför Vårruset. Maxpulsen hamnade på 187 slag/min, vilket gärna hade fått vara högre. Jag kan pressa mer än vad jag gör under träning. Senare i veckan ska jag köra lite intervall och se hur högt upp jag kan komma. Jag har aldrig fysiskt testat maxpuls, men enligt åldersformeln ska den ligga på 199 slag/min. Vore coolt att känna på hur det känns att komma upp i den ansträningen.



Bilder på händelserik dag!


Ostindiefararen var på besök!


Motorbåten fick agera "tändsticksask"


Kompass är bra att ha.


Johan och "flaggtungorna"


Flaggan


Kanonhål


Planeringsbord


Darth Vader kom på besök med några Storm Troopers


Dem ville posera framför skeppet.


Och Johnny ville posera med dem.


Även Johan vågade sig fram.

Inga andra gjorde det... Tydligen var Darth Vader's andning lika läskig i verkligheten.

Star Wars-utställningen i Örnsköldsvik