Hundens näringslära och tandvård

Ikväll har jag, Johan, Stefan och Johanna varit på föreläsning. Föreläsaren heter William Bredal och han är en av världens två experter på noskvalster. Han är även veterinär, forskare och mycket annat. Han hade en hel rad med meriter. Hur som helst så tänkte jag sammanfatta lite vad jag har lärt mig.

Han började med att visa de tre stöttepelarna som avgör hur frisk ens hund kommer vara och därmed hur länge den kommer leva. Pelarna var genetik, nutrition och miljö. Hundens genetik är avgjord redan när den föds, så den går inte att påverka över huvud taget. Sen är miljön inte så lätt att påverka heller, så länge man inte flyttar från avgaser m.m. Men nutritionen, däremot, kan man påverka helt. Det största problemen som han som vetrinär upplever bland hundar är övervikt och dålig tandhälsa. Den dåliga tandhälsan såg han som det klart farligaste.

Det tråkiga är att veterinärer inte utbildas något särskilt inom tandvård. Dom får lära sig hur många tänder hunden har och att man drar ut dom om det skulle behövas. Det i samband med att det är svårt att märka om hunden har ont gör att man måste jobba förebyggande. Symtom på tandvärk hos hunden är svår att upptäcka eftersom det är väldigt sällsynt att hunden "slutar använda" tänderna som den hade gjort om den hade ont i tassen. Att få i sig mat går oftast före eventuell smärta. Det man däremot kan märka är nedstämdhet och att hunden blir slö och mindre aktiv. Han berättade en historia om en man som gick med sin tax till veterinären en gång per år enkomt för tandkoll och eventuell borttagning av tandsten. När taxen sedan insjuknade med kräkningar och diarre så visade det sig att 14 av dens tänder var tvugna att dras ut. Efter det så fick hunden "nytt" liv. Den var 12 år och hade mest troligt lidit av tandvärk en tid. Det visar på hur lite vanliga veterinärer kan om hundens tandhälsa, eftersom taxen var inne en gång per år för kontroll.

Sen förklarade han begreppet biofilm. Det är den hinna som lägger sig över tänderna. Man kan känna den med tungan om man drar den över tänderna på morgonen innan man borstar. Tandsten bildas av att kalcium som finns naturligt i saliven binder till biofilmen. Något som är relativt nytt är att man har polyfosfater i hundfodret (kvalitetshundfoder, d.v.s. inte det som finns i livsmedelsbutiker). Polyfosfater binder upp kalciumet och hindrar det från att fästa i biofilmen och bilda tandsten. Polyfosfater finns i princip alla tandkrämer för människor, eftersom tandläkare vetat om dess förmågor i säkert 20 år. Polyfosfater samt den mekaniska slipeffekten från torrfodret kan reducera tandsten med 55%! Han rekommenderade även att man borstar tänderna på hunden. Helst lika ofta som man borstar sina egna men han underströk att en gång är bättre än ingen gång. Samt att man inte ska använda fingerborgstandborsten utan att fästa ett säkerhetssnöre i den och binda runt handleden. Han hade opererat ut ett antal såna tandborstar ur magen på hundar.

Efter tandhälsa så kom fysisk kondition där problemet alltså är övervikt. Statistiskt lider 40% av alla Sveriges hundar av övervikt, men han uppskattar att den faktiska siffran är högre. Mycket handlade om proteiner. Det är skillnad på protein och protein. Han gick noga igenom varför animaliskt protein är det rätta för hunden genom att gå igenom hundens matspjälkningsanatomi och jämföra den med exempelvis ett får. Köttätare mot växtätare, alltså. Hela matspjälkningsapparaten (från matstrupens början till ändtarmens slut) är på en Golden Retriver 7,5 meter. Ett får (som är ungefär lika stor som en Golden) har 42 meter! Dom är gjorda för helt olika sorters föda.

Anledningen till att i princip allt hundfoder från Ica består av vegetabiliskt protein är för att den sorten är billigare. Som med alla annan skit. Ett supersnabbt sätt att jämföra hundfoder är att titta på hur mycket mat det är rekommenderat att man ger sin hund. Ju högre vikt, desto sämre kvalite. Detta beror på att köttprotein ger hunden sitt kompletta behov av aminosyror i en mindre mängd medan majsgluten, vetegluten, soja och andra motsvarigheter på den vegetabiliska sidan behövs en betydligt större mängd av. I vissa aminosyror krävdes så mycket som 20 ggr mer mat av majsgluten än mat av köttprotein. Det blir många tomma kalorier.

Han nämnde som snabbast det här med probiotika. Ni vet, det som finns i Actimel, Activia, Proviva m.fl. De goda bakterierna? Dom är goda och väldigt bra, men.. Ca 99% dör i magsäcken eftersom PH-värdet ligger på 1.

Omega 3 och omega 6. Det vet nog alla vad det är, i alla fall omega 3 som är det goda och nyttiga fettet som finns rikligt i fet fisk. Ni har säkert hört att eskimåerna är det folkslag som har allra minst fall av hjärtkärlsjukdomar. Det ni kanske inte har hört är att dom dominerar när det gäller hjärnblödningar. Omega 3 är fantastiskt bra, så länge intaget ligger i balans med omega 6. För varje enhet omega 3 krävs 5-10 enheter omega 6. Rubbas den balansen så ger omega 3 försämrat immunförsvar och blodet får svårare att koagulera.

Sen kommer vi till en kort instickare om valptiden hos hundraser som har en vuxenvikt på över 25 kg. Där är det extra viktigt med rätt valpfoder. När hundarna är valpar så har dom ingen reglering för hur mycket kalcium dom ska ta upp, och i vuxenfoder finns det för mycket. Då får valpen överskott av kalcium och kroppen börjar göra sig av med det. Vad tror ni ta skada då? Jo, skelettet. Kanske inte direkt, men på sikt.

Människor har en utbredd matkultur. Kommer någon och hälsa på så ska man fika, ska man sitta ner och prata ska man ha fika m.m. Hundar har absolut inte det förhållandet till mat. Dom äter för att få energi, that's it. Hundar har ingen emotionell koppling till mat. Men vi människor vill gärna "humanisera" (heter det så?) våra hundar och därmed låta dom äta det vi äter. Om det bara vore ordentlig mat i vettiga mängder så hade det varit okej. Men många ger ju sina hundar godis, chips, glass m.m. T.o.m. kaffe såg jag på någon "korkade-fruar"-preview på TV. Det är ju för att vara snäll, men hundar uppskattar det inte på samma sätt som vi. Det lurar dom bara att tro att dom behöver äta sånt där.

En annan historia var om en polishund som helt plötsligt slutade vinna sina lydnadspriser. Polisen lämnade in hunden till William och sa att något måste vara fel. Veterinärerna gjorde grundliga undersökningar och någon frågade om dom inte skulle ta röntgen på tänderna också. Ingen trodde det skulle ge något (vikten av hundens tandhälsa är ganska nyligt påkommen), men dom gjorde det ändå. Det hittades en varbildning under en tand, så den drogs ut. Dom tänkte inte mer på det och sa till polisen att dom inte hittat något väsentligt fel. Någon månad senare stod det en stor bukett blommor och en champagneflaska inne på expeditionen. Den var från polismannen som lämnat en lapp där han tackade så mycket för att dom gjort hunden frisk. Hunden hade just blivit Europamästare. Så.. Tänder, det är supermegajätteviktigt. Nu ska jag kontrollera Aisys foder plus börja borsta hennes tänder i alla fall en gång i veckan. Det är långt från 2 ggr per dag, men allt räknas!

Måste bara nämna en sak om ben. Alltså "riktiga" ben. Aisy tuggar ett antal älgben varje höst. Bredal sa att han rekommenderar att man inte ger några ben till sin hund. Det är ovanligt att det uppstår komplikationer, men han anser att det inte är värt att ta chansen. Han pratade om ett antal operationer där han försökt rädda hundar som fått benflisor ner till tarmsystemet och där flisorna skurit igenom och skapat massiva inflammationer. Han nämnde även en annan komplikation när spånet från benen bildar klumpar i tarmen. Det blir stenhårda klumpar som täpper igen och dödar hunden under plågsamma omständigheter om den inte får vård väldigt snabbt. "Det är ovanligt att det tillstöter komplikationer, men om man fått uppleva det jag har upplevt så vill man uppmana folk att inte ge sina hundar några ben".
1 Sandra:

skriven

Väldigt intressant inlägg! Jag som länge varit på G att köpa tandborste till Daphne ska göra det pronto.

Kommentera här: