Stjärnor? Det är nog bara bollar med gas..

Jag måste bara berätta, eller antyda, till en rolig sak som hände för någon timme sen! Jag kan inte berätta hela historien eftersom då kommer ni förstå vem det är och jag gillar inte att nämna namn i bloggen. Hur som helst så skjutsade jag en känd person. När jag såg honom så tänkte jag först att det var en kändis, men jag var inte helt säker. Alltså.. Egentligen var jag nog säker men jag är så extremt noga med att inte anta saker som inte är helt garanterat rätt. Jag menar.. Efternamnet på körordern, hans utseende, vart han skulle. Men ändå! Jag bestämde mig först för att behandla honom som vilken kund som helst, d.v.s. vara trevlig och glad som jag alltid är. Men absolut inte extra trevlig och glad. Men hur som helst så var en annan kille i sällskapet väldigt mån om att jag skulle titta ordentligt på han som satt i framsätet. Då blev jag lite mer överdriven och låtsades helt enkelt inte se vem det var. Jag tror han i baksätet bad mig kolla på killen i framsätet fem gånger. Jag drog det till sin spets för att se om han i baksätet inte skulle kunna hålla sig längre och typ vråla "Men ser du inte att det är _____ ________!?", men det gjorde han aldrig. Stämningen var lättsam, skämtsam, trevlig och rolig.

Sen vill jag nämna en till sak som hände under (den långa) resans gång, men jag tror det blir för lätt att gissa vem det var då. Men vi säger så här.. Jag ville ta det hela ett steg längre och nämnde ett annat känt namn som har med kändisen i bilen att göra. Det märktes att dom köpte att jag inte hade någon som helst aning om vem som satt bredvid mig! Men ja.. Det hade lite med dricks att göra. Den jag nämnde var känd för mycket dricks och han bredvid mig var känd för RELATIVT lite dricks (det handlar fortfarande om väldigt mycket mer än vad man får av vanligt folk, så klart).

Haha! Jag fnissar seriöst högt för mig själv när jag skriver det här och tänker på händelsen. För det första var det en uppriktigt fantastiskt rolig körning och för det andra tycker jag att jag själv var duktig på att spela och hålla mig för skratt. Fast.. Jag skrattade mycket ändå, men det var inte åt mitt eget "skämt" utan det var uppriktiga skratt med killarna. Vill understryka att det var trevligt! Att låtsas som att man inte känner till en kändis kanske låter lite kallt och drygt, men så var alltså inte fallet.

Roligast var på slutet.. Men fasiken.. Kan inte säga så mycket om det heller för då vet alla i Övik vem det är. Om jag inte vet vart någon bor så får dom dirigera och säga vart jag ska svänga.. Och hur tusan skulle jag kunna veta var han bodde!? ;D

Kommentera här: