Kort stubin

Jag är väldigt retlig nu för tiden..undrar vad det beror på. Jag är extra känslig när det kommer till kritik om jag gjort annat som jag tycker är bra. Kritik när jag inte gjort något bra alls är väl inte överdrivet roligt heller, men det kan jag ta på ett annat sätt. Men som nu idag till exempel. Jag försov mig visserligen som vanligt, men jag har gjort den vanliga städningen som är att bädda, plocka undan, diska och fixa i köket.

Sen har jag ringt Arbetsförmedlingen samt ett av mina förra jobb. Jag ringde till Johan för att höra om jag fick föra över pengar så jag kan köpa ett par byxor ikväll om jag hittar något billigt. Jag berättade även att då jag ringde till Arbetsförmedlingen så kopplades jag till växeln och bad att få prata med någon som har hand om "Jobbgaranti för ungdomar", då kopplades jag till någon som svarade med ett stön. Precis som om hon nyss hade vaknat. Det kanske hon hade också, eftersom hon var hemma och sjukskriven.

Johan tyckte inte det var lika skrattretande som jag, utan sa bara kort "Du försökte väl igen?". Då förklarade jag att tanten jag pratade med sa att deras telefonsystem inte är det bästa, och det går snabbare om jag helt enkelt far ner till DirektService, så jag bestämde mig för att göra det imorgon. Då sa Johan att då får jag ringa Försäkringskassan eller något, eftersom jag inte bara ska sitta och vänta. Anledningen till varför jag ska ringa AMS/Metall/Försäkringskassan är densamma, och jag har kommit fram till att dem som känns mest relevant att prata med är Arbetsförmedlingen. Jag har ringt Försäkringskassan, men dem har abnormt långa köer av någon anledning och eftesom jag mest troligt inte kommer kunna få ut något vettigt av det så anser jag mig inte ha tid att sitta och vänta i telefonkö. Då spry Johan ur sig en kommentar i stil med "Som att du inte har tid...".

Sånt klarar jag bara inte av. Visst får han tycka att jag bör ha tid med allt, eftersom jag är arbetslös. Jag har inga direkta rättigheter som andra människor har. Jag får inte säga att jag inte har tid och jag får absolut inte säga att jag inte orkar något. Jag är ju arbetslös, hur mycket energi krävs till det egentligen? Det krävs faktiskt rätt mycket psykiskt att vara arbetslös, men det är inte det som gör att jag ibland inte orkar saker. Det är stressen över allt jag bör göra här hemma. Varje dag ska sängen bäddas, det är inte jobbigt men det är alltid jag som måste göra det. Sen finns det alltid disk, Aisy ska ut, det finns alltid något att plocka med, det finns alltid något större att rensa, det finns alltid någon att ringa m.m. Jag försöker strukturera upp med listor och grejer, men jag skriver bara dit för mycket också blir jag inte nöjd när jag inte kryssat av allt.

Hur som helst, så tycker jag att Johan uttryckte sig väldigt klumpigt och jag tycker att jag har rätt att bli irriterad för det. Det jag däremot tyckte var lite extremt var att jag bara la på luren. Någon sån rekation tycker jag inte riktigt att det borde ha genererat. Det brukar krävas VÄLDIGT mycket för att jag ska lägga på luren. Den där kommentaren han hävde ur sig är egentligen inte nog för att jag ska reagera så där. Jag vet inte alls vad det är med mig. Har jag utvecklat PMS så här 10 år efter puberteten?